Svensk

Jag är svensk.. Min mamma och pappa är med svenskar, och nej min mamma har inte varit otrogen, jag är ju lik min pappa!
Jag är varken ziegenare eller kommer från Irak, Spanien, Grekland eller Italien.
Förstår inte varför man måste gå fram till en och fråga vart man kommer ifrån. Är det så man börjar en konversation? Och sedan när man berättar att man är svensk så är det ingen som tror på en.. Då kommer frågorna varför man ljuger om vart man kommer ifrån eller om mamma verkligen har varit trogen?! Men hallå, så säger man väl inte till någon man aldrig har träffat innan? Det har ju inte heller bara hänt en gång, utan nästan varje gång jag går ut. Vissa kommer ju även fram när man sitter själv i almedalen och läser eller när man är på jobbet. När man gick i skolan var ju inte det heller något undantag.
Min storebror är svarthårig och har kanske fått frågan vart han kommer ifrån 2ggr i sitt liv. Min lilla syster har mörkare hudfärg än mig och brunögd men henne har dem bara frågat 1 gång om hon förstod svenska haha! Så jag måste ju vara ganska inbjudande. Jag kan ju inte se farlig ut iaf, det är väl bra.
Det är ju snällt av dem som frågar att de slutar med att jag är söt som plåster på såret för att de har terrat mig.
Nu har jag ringt och skällt på pappa igen för hans gener ;). Eftersom det hände idag igen på jobbet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback